ztiiina

Ja vet inte vad som hände i morse. Ja klev upp å gjorde de ja skulle osv.. sen satt ja på sängkanten för att klä på mig och fixa de sista. Då börjar tårarna forsa. Ja kände hugget i bröstet och ja började bli yr. Ja vet inte vad som gjorde att ja började känna så lr varför jag gjorde det. Jag mådde tydligen inte så bra som jag trodde..

Helvetet började i söndags när jag fick reda på att en polare gått å blitt totalt känslokall gällande hur jag mådde. Tänkte bara på sig själv å sket i mig. Trevligt värre när den personen va den ja litade på MEST och kände att den alltid fanns där för mig vad som än gällde. Men jag hade tydligen fel. Ja blev så djävulskt besviken, ledsen, arg, irriterad och förbannad.. Allt de gjorde att jag sjönk ner i en kraftig depression och panikångesten började framträda. Jag låg under täcket i 3 dar innan jag ens klev upp. Jag åt inget, drack inget.. klädde inte på mig, jag gick inte ens och duscha. Ja vet. Men jag tog mig inte ur sängen.. Va som helt förlamad. Personen i fråga hade svikit mig så enormt att jag tömdes på allt. Personen hade dessutom svikit ett löfte..

Jag testade gå på jobbet igår och kände de gick hyffsat bra fram tills 2 tiden.. Jag kom åter igen in i tomheten och stod bara och stirra framför mig. Lr satt på en säng och kunde inte lyfta benen. Jag började få yrsel och illamående. Jag vet inte om de va tackvare de som hände lr om den grejen satte igång min depression igen. Ja tänker inte på de min så kallade vän gjorde längre. Personen ska få de den vill ha å sen så ska den slippa få ha mig i sitt liv längre. Ja känner att de här va steget över gränsen. Speciellt när den vet hur jag mår och sket i det.. Jag SMSade Jessica och bad henne komma till Jysk så hon kunna ta mig därifrån sen. Ja åkte hem och kände hur jag mådde sämre och sämre. Hade pratat me chefen om att rycka upp mig. Men jag tror inte jag klarar de just nu.. Ingen vet egentligen hur dåligt jag har mått och vad som har hänt. Jag måste ta mig ur de här själv. Måste se ljuset på andra sidan. Men just nu är de kolsvart..

Jag ska till Renée i morgon på födelsedagsfest.. Hoppas jag iaf.. Ja vet inte om jag klarar av sociala tillställningar nu. Som i morse. Paniken att åka på jobbet och "leka glad" gjorde att ja bröt ihop. Det är inte de att ja vantrivs där. Nej nej. Jag älskar Jysk! Men ihopbrytet i morse visade att jag inte är redo för de just nu. Ska sluta tänka på allt i helgen och försöka komma över det. Jag hoppas jag lyckas. För jag vill inte gå ner mig som ja mådde på 24help eller i gymnasiet. Aldrig igen.. De va länge sen jag mådde såhär nu och de känns inte bra.

Verkligen tack för att du drog ner mig i skiten igen. Om du bara hade vetat, brytt dig och kännt mig så bra som jag trodde du gjorde hade du aldrig utsatt mig för de här me risk för att ramla tebax i skiten. Men du brydde dig väl inte så mycket som jag trodde du gjorde.. allt de där "du kan prata me mig om allt" va tydligen bara snack...  Men de vet jag ju nu då..

Har försökt hållt hoppet uppe iaf. Fått sett EMDs och Rix FMs turnéplan och hoppas att dom ska kunna lyfta mig som dom gjort innan. Danny har faktiskt fått mig att vilja fortsätta mitt liv innan. Me sin musik, charm, omtänksamhet.. Ja hoppas att han kan lyckas i sommar igen.. Ihop me han har Erik och Matte vart väldiga stöttarpelare för mig och mina känslor. Dom gör mig glada, lyckliga på riktigt. Ja vet inte om dom vet det men hoppas dom får reda på de nån dag.. Danny vet, de vet jag. Han fick en liten tavla av mig för nån vecka sen där jag beskrev allt. Han har faktiskt räddat mitt liv..

Jag ska ta och gå en promenad nu tror jag. Kan nog behöva skingra tankarna lite. Kanske går ner och köper en glass lr nått.. Ja vet inte. Bara ja får tänka på annat.. Så va inte rädd om jag inte är så tillmötesgående.. Jag orkar bara inte.. Och Renée, va beredd på att jag inte klarar av att komma i morgon. Men om de inte blir så så hälsar ja på dig snart istället, ihop med en liten present då ja hunnit fått pengar. Men älskar dig alltid de vet du! Ja vet bara inte om ja orkar de här just nu...