ztiiina

Jag kan verkligen inte med djur som farit illa. Hjärtskärande ända in i själen!

I morse, runt lunch kanske mer rättare sagt, så kom de en kisse till oss och de brukar ju va rätt vanligt att de springer katter här eftersom vi bor nedanför ett hyresområde. Men den här kissen den skrek och jama jättehögt och va inte mer än några månader gammal.. 4-6 månader max. Blev ju störtkär på en gång..
Sen när han kom närmare såg ja ögoen på han. Alldeles igensvullna, röda och inflamerade. Bebben kunne ju nästan inte se. Vilket vi fick bevis på sen. Gav den en korvbit utifall han va hungrig. Han slet den ur handen på mig, men först efter ha sniffat i luften för å hitta den. Dvs den såg ingenting. Bet mig så ja börja blöda oxå. Glupsk liten rackare.
Tyckte så synd om den. Visste inte vad jag skulle göra. Jag hade inte hjärta att lämna han. Han följde ju efter en vart än man gick och jama och skrek. Så ja tänkte jag går upp med han till Ämbarbo och tittar om han hänger med. Kanske han bor där och känner igen sig. Sagt och gjort jag gick iväg och kissen trippa bra på efteråt. Men han strök sig längs fötterna på en precis som att han vela känna doften av en för att veta vart jag va.

Hitta på ett par uppe i ämbarbo som va snälla och tog in han över natten för att i morgon ringa polisen eller djurskyddsinstitutet för att se va man kan göra. Kissen behöver en vetrinär. Gick illa med bakbenen och va alldeles mager. Kan inte ha fått mat på flera dagar så glupsk som han va. Slörpla i sig en tallrik me mjölk och lite skinka uppe hos paret medans vi prata om hur vi skulle göra.

Hoppas verkligen nån hittar sin bortsprungna kisse och att de inte är en sån där sommarkatt. Hoppas verkligen inte det! Det är elakt. Nu får vi se om de löser sig i morgon. Vilket jag hoppas.